Ack Värmeland du sköna

Vårat landskap domineras av stora skogar med höjder och talrika sjöar och tjärnar i sänkorna. Dalgångarna har gett oss långa avsnitt där människorna haft betydande kontakt med varandra genom århundradena, vilket avspeglas i både seder och bruk som dialektalt.

Som värmlänning kommenteras man alltid när man är ute och reser. Reser man norr- eller östöver kan man få höra att man är norsk norrman eller göteborgare. Söderut i landet kan man gissa att man är smålänning eller…

Den särprägel som kännetecknar det värmländska får oss att bli en aning patriotiska i vårat landskap. Jag tror inte att många andra landskap och dess invånare känner så stark egenart som vi värmlänningar gör. Kan det ha med närheten till Norge att göra? Det är i varje fall en sanning att vårat glada och öppna folkkynne mer påminner om det som kännetecknar våra kära grannar, än det liknar Stockholmarens och slättlandskapens sätt att vara.

Man kan säga att Värmland ligger mitt mellan Norge och Sverige.