Fryksdalen är den dalgång som utgörs av sjösystemet Frykensjöarna inom Sunne och Torsby kommungräns. Här talas dialekten fryksdalska som utgörs av en sydlig och en nordlig variant.
Tidningen Fryksdals-Bygden har säte i Sunne liksom den fristående Fryksdalens sparbank som har anor sedan 1856. I min ungdom kunde man ta färdas på turbåten Fryksdalingen på sjön Fryken.
Mycket har sagts och skrivits om folket i dalgången genom åren.
”Fryksdalingarna äro till växten mera korta än långa, med svart hår och mörklagd hy och skilja sig på ett i ögonen fallande sätt från sina grannar älvdalingarna som äro längre till växten och hava ljust hår och blåa ögon”. På detta sätt beskrivs folket i dalgången av Tuneld i sin Geografi av år 1741.
Ett sekel framåt i tiden ges följande beskrivning av P.Björkman i hans ”Beskrifning öfver Wermland”, första delen, tryckt 1842 (modern stavning): ”Fryksdalingarna äro till lynne, karaktär och övriga egenskaper ganska olika i olika trakter av häradet. I nedre Fryksdalen, Emtervik, Sunnes och Lysviks socknar, röjer sig en synnerlig tilltagsenhet och skicklighet i varjehanda grövre handarbeten, såsom i timring, murning, snickeri och smidarbeten samt nyplöjningar m.m. varigenom de förskaffa sig betydliga förtjänster. Omkring 1.000 personer avgå varje vår från nämnda socknar och sprida sig till nästan alla trakter av riket, för att där, under den tillstundande sommaren, förrätta varjehanda dylika arbeten. Genom dessa utvandringar blir väl deras egen åkerjord mindre väl skött, men deras förtjänster på främmande orter överstiga vida den avkastning de skulle kunna påräkna av sin egen bättre skötta jord. Genom denna berömliga idoghet alstras välmåga, trevnad, förnöjsamhet och redbarhet samt en stolt böjelse för självständighet och oberoende”
I F.A. Dahlgrens Värmlänningarna kan man läsa i sjätte tavlans andra scen, där Löpare-Nisse i skrävlande ordalag citerar Dundrapart: …att det skull finnas ett folkslag som hette Fryksdalinger, som va di groveste karler te bräcke i berga…att maken te Fryksdalingarna haver jag aldrig skådat…