Värdigt avslut

Årjängs beslutsfattare utmärker sig än en gång. För några år sedan förstördes torget som var ortens naturliga mötesplats och nu förvägras skoleleverna att få uppleva en högtidlig och speciell avslutning i kyrkan.

I Sunne finns en kristen friskola, vars avslutningar hålls i missionskyrkan. Finare och mer familjära tillställningar får man leta efter. Det bjuds på så mycket sång och glädje att man blir alldeles upprymd och glad ända in i själen. Jag önskar att alla barn finge uppleva den stämningen. Skolavslutningarna är ett minne för livet.

En gymnastikhall är ägnad att utöva idrott och bollspel i, vilket barnen gör varje vecka under läsåret. Därutöver är den alldeles för steril och tråkig för något så fint och efterlängtat som skolavslutningen.
Skola och kyrka har av tradition varit väl sammanflätad ända sedan allmän folkskola infördes 1842. Det var socknarna som stod för lokaler och anställning av lärare.

Tjänsten som kantor följde med med lärartjänsten på många håll ända tills för något decennium sedan. Skola och kyrka har som synes haft starka band med varandra i hundratals år.

Sverige är ett land med djupa kristna traditioner, alltsedan katolicismen utmanövrerade den hedniska tron, följt av Gustav Vasas införande av protestantismen. Det är våra barns arv och en del av svensk tradition och kultur.

Inte skall ateister och andra religiösa samfund få sätta dagordningen för våra barns upplevelser och minnen. Låt våra barn få sjunga ”Den blomstertid nu kommer” i rätt miljö.

Drabbade bygder och licensjakt

Vargjakten har skapat förstämning och ilska. Visst måste man förstå reaktionerna och kritiken. Men kom gärna med konkreta förslag och idéer om hur man skall komma till rätta med den överkoncentration av varg som förekommer i Värmland, Dalarna och andra delar av Svealand.

Det handlar inte om att utrota vargen eller utplåna stammens livskraft, utan helt och hållet om att skjuta av områden med för stor koncentration av varg.  Den stora utmaningen ligger i hur man skall kunna få en mera utspridd stam. Då skulle både människa och natur mycket väl kunna  handskas med både tre- och fyrahundra vargar. Men är andra regioner av vårat avlånga land beredda att hysa varg?  Det är i mångt och mycket en fråga om solidaritet med invånarna i de bygder som ser problematiken in på bara knutarna.

På lands- och glesbygd har människorna i generationer både ägt, brukat jord och avverkat skog. Man har fritt kunnat ströva på sina marker och släppt både boskap, tamdjur och barn ur sikte. Förstå dem om de nu känner oro, olust och rädsla när vargarna stryker kring gårdarna i allt större flockar.  Anledningen till att vargen inte är känd för angrepp på människor i Sverige beror helt och hållet på det ringa antal som funnits i landet sista århundrandet. Därför måste populationen varg hållas på en viss nivå genom licensjakt. Men visst vore det bästa om andra lösningar skulle komma till stånd.

NWT , SvD

Ett nytt våldsdåd i ett alltmer frågande Finland

Jag tror inte att våldsdåden och dödsskjutningarna som drabbat Finland är någon tillfällighet. Finländarna har under århundradena både lytt under, influerats och tagit intryck av det närbelägna Ryssland, lidit under krigen och upplevt interna motsättningar i exempelvis det finska inbördeskriget mellan de röda och de vita. Detta bör ha satt djupa spår i det finska medvetandet och präglat folkets mentalitet, i jämförelse med de skandinaviska folken i Norden.

Dödsskjutningarna är förvisso tendenser som tar sig uttryck genom nyhetsrapporteringar med liknande händelser ute i vida världen och vi är inte vaccinerade mot dessa tragedier i övriga Norden, men faktum kvarstår. Det finska samhället präglas av en annan hårdhet än det svenska, norska och danska. Den senaste tragedin i Espoo liknade inte de tidigare dåden i Myyrmanni, Jokela och Kauhajoki , då denna gärningsman inte var av finsk härkomst, utan var en invandrad person av muslimsk härkomst, av namnet att döma. Detta lär spä på den invandringspolitiska debatten i Finland, som inte lidit under samma våg av asylanter som övriga nordiska länder.

Den hårdhet som blivit alltmer verklighet i Sverige beror framför allt på krockar mellan olika normsystem; västerländska värderingar kontra österländska värderingar. Mina spontana reflektioner blir också till några spörsmål; Kommer de folkgrupper som idag välkomnas att tacka för vår forna gästrihet, den dag de är majoritetsbefolkning? Kommer dagens etniska svenskar att få göra avkall på både sin forna kultur och trygghet som kännetecknat den skandinaviska halvöns folk och samhälle? Kommer även Sverige att drabbas av liknande tragedier? Kommer vi att få uppleva självmordsbombare? Kommer vissa orter att helt övertas av andra folkgrupper? Jag ser med blandade känslor fram mot att få svar på vissa av dessa frågeställningar. Vissa svar anar vi redan och vissa kan vara stundande inom kort…

GP , DN

Det är skillnad på folk och folk.

Att vara politiker är oftast inte förenligt med att tidigare i livet ha fått vandra på törnbeströdda stigar. Prövningar som gett insikt, förståelse och lärdom om att vi alla är olika med olika förutsättningar, vilket inte gör livet och en plats i samhället lika självklart för alla. Dessa erfarenheter borde mer än det mesta ses som en tillgång i det politiska livet.

En akademiker,  vetenskapligt skolad som talar med bravur,  får månne folk med sig och inger respekt inför motståndare och media. Viktigt för att vinna terräng i det politiska landskapet. Ett måste i den politiska debatten. 

Men en akademiker har också skygglappar som skymmer upplevd kunskap. Denne räds och undviker det som upplevs som obekant, vilket skapar behövligt utrymme åt arbetare och andra kategorier på samhällsstegen, i det politiska landskapet.

Det finns hjältar som slipper livslång korsfästelse fastän de levt ett liv utanför lagens råmärken. En av dem är en andra generationens invandrare som heter Paolo Roberto. År 2002 kandiderade Paolo på riksdagslistan i Stockholms läns valkrets Stockholms kommun. 2009-08-20 sade Paolo Roberto i Aftonbladet: Jag är väl ett tydligt exempel på att det går att vända ett liv som är uträknat.

Av Mona Sahlins 98 obetalda parkeringsböter gick 32 till kronofogden. Förutom blöjor och Toblerone handlade det också om svarta dagmammor, obetalda tv-licenser och körförbud på en obesiktigad bil som ändock registreras för ett par felparkeringar. Det är bara några exempel på vad man kan ha i bagaget och ändock bli statsminister.

Jan Emanuel Johansson är ytterligare ett exempel. Värstingen  som blev socialdemokratisk riksdagsman.

Att vara företrädare för ett parti som utger sig för att vara mera värda än andra kvalificerar också till fördelar gentemot andra. Det är skillnad på folk och folk.

Ensamkommande barn eller vuxna?

När debatten on de ensamkommande flyktngbarnen rasade som värst i min hemkommun Sunne, ”tvingades” partiföreträdare upp i talarstolen, som aldrig någonsin entrat den tidigare. Exempelvis gjorde både  Kd:s och Mp:s representanrer sin debut efter samordnad strategi från kommunledningen.  Nu skulle det markeras och visas avsky mot mig och Sverigedemokraterna. Kommunfullmäktige tog beslut om att ta emot fem ensamkommande flyktingbarn den 17:e december 2007.

I lokaltidningen Fryksdals-Bygden sågs ledare på ledare som handlade om Sverigedemokraternas motstånd mot de ”ensamkommande flyktingbarnen” och dess insändarsidor fylldes. Ledarna den 21/12, 28/12 2007 och den 11/1 2008 hade rubrikerna; ”När föraktet lyser igenom”, ”Gå ner i varv Runar Filper” och ”håll dig till ämnet Runar”

Sverigedemokraterna ensamma motsatte sig avtalet om att ta emot fem ensamkommande flyktingbarn, eftersom det oftast visat sig att det inte alls rör sig om barn. De hade redan då framkommit att i stort sett alla sade sig vara 17 år och komna från vissa länder, där människosmugglare satt i system att informera om hur man lättast kan få asylskäl och öka chansen för efterkommande anhöriga att få stanna som anhöriga till dessa ”barn”. Det handlade om så kallade ankarbarn.

Nu ansätter man Vellinges kommunalråd  å det grövsta genom att inte respektera de politiska beslut som fattats i Vellinge kommun. Kritikerna agerar respektlöst mot idén om det kommunala självstyret. Om grannkommunen Malmö kommun vill  ta emot fler ”ensamkommande flyktingbarn” borde de hysa in dem i bostäder eller boenden inom sin egen kommun, i stället för att ”köpa” ett vandrarhem i en grannkommun. Ett sådant kan näppeligen vara ämnat för sådan verksamhet.

I värmländska Sunne blev inte den solidariska tanken så som man tänkt sig. Efter ett år hade två av ”barnen” fått sin ålder ändrad av migrationsverket och således fått lämna Sunne, en hade försvunnit och gått under jorden och en hade flyttat till en annan ort i Sverige. Således fanns en kvar i Sunne efter ett år. Hur situationen ser ut i dag två år senare är jag inte uppdaterad på, men Vellinge har säkerligen alla skäl i världen till varför de inte vill hysa ”ensamkommande barn” i sin kommun.


Bloggpremiär med kackel i hönsgården

Jag trodde aldrig att jag själv skulle skapa en egen blogg. Jag tycker det verkar vara en enda stor djungel av personliga åsikter och länkningar hit och dit. Vem har egentligen tid och ork att engagera sig i dessa sidor?
På denna blogg kommer temat mer att handla om landet som vi glömde, människorna som lever här och den kultur som avspeglar sig långt borta från bloggarnas, innekrogarnas och mediernas Sverige. Se på vilken nyhetskanal som helst i televisionen, men inte finner du den vanlige svensken och dennes vardagsliv i rutan. Här hoppas jag att ni kommer att känna igen er och samtidigt kunna föra en trevlig diskussion.
Gårdagens Debatt i SVT:s kanal 2  hade som tema att Aftonbladet nekar Sd annonsero och om Sd behandlas annorlunda än andra partier. Hela etablissemanget verkar leva med och vill skapa en bild av Sverige och svenskarna som skiljer sig avsevärt från det land och de svenskar som åtminstone jag känner.
Sällan har jag skådat ett liknande kackel som igår kväll. Jimmie var säkerligen inte förvånad utan betraktade lugnt denna likriktade skara av tyckare och kommenterade sakligt och moget angreppen då tillfälle gavs.
De enda av den skräddarsydda församlingens gäster som verkade värna om yttrandefriheten och dess spelregler var Expressens politiske analytiker Lotta Gröning som citerade Voltaires ”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem”.
Sveriges grundlagar regeringsformen, lagen om yttrandefrihet och tryckfrihetsförordningen verkar inte tas på allvar av de övriga gästerna som inbjudits till debatten. Det är deras och liknande resonemang  som alltmer utgör ett hot mot ett fritt och demokratiskt Sverige.