De nordiska flaggorna har något märkligt över sig, trots sin enkelhet och likartade stil. Jag njuter varje gång jag kommer i kontakt med dem. De vittnar om en samhörighet som jag tror är svår att finna dess like till på någon annan plats ute i den vida världen.

Att läsa en skolbok som våra föräldrar lärde sig stavning och läsning i, gör att man verkligen får en känsla av närhet till det gamla landet. Den enkla text man finner i skolboken Vill du läsa?, första skolåret av Elsa Beskow – Herman Siegvald, är för mig tryggt och förnöjsamt. Första upplagan utkom 1935 och den sista skolupplagan trycktes så sent som 1962. Läs, tänk på dina föräldrar och upptäck det enkla, det jordnära. Är det den bilden av Sverige som vi eftersträvar, kanske, kanske inte. Utvecklingen är ohejdbar, men strävan efter det enkla och okomplicerade kommer alltid att finnas som en naturlig länk bakåt till de gamlas värld.

”Strax efter frukosten kom far-bror Anders. Han hade med sig en stor, fin flagga i present åt far och mor. De blev så glada, för de hade länge önskat sig en ny flagga men inte haft råd att köpa någon.

Far och mor och far-bror Anders och barnen gick genast ut på gården och hissade upp den nya flaggan. Sedan stod de länge och såg på, hur vackert den vajade mot himmelen. De kom över-ens om, att ingen flagga kunde vara vackrare än den svenska. Den var som sol och blå vågor eller som blå-klint i en gul åker, tyckte de.

Hans stod längst kvar och såg på flaggan. Han tänkte på, hur glad han var att vara svensk. I inget annat land i världen hade han velat bli född. Och inga andra människor i världen hade han velat ha till föräldrar än just far och mor.”