Att vara politiker är oftast inte förenligt med att tidigare i livet ha fått vandra på törnbeströdda stigar. Prövningar som gett insikt, förståelse och lärdom om att vi alla är olika med olika förutsättningar, vilket inte gör livet och en plats i samhället lika självklart för alla. Dessa erfarenheter borde mer än det mesta ses som en tillgång i det politiska livet.

En akademiker,  vetenskapligt skolad som talar med bravur,  får månne folk med sig och inger respekt inför motståndare och media. Viktigt för att vinna terräng i det politiska landskapet. Ett måste i den politiska debatten. 

Men en akademiker har också skygglappar som skymmer upplevd kunskap. Denne räds och undviker det som upplevs som obekant, vilket skapar behövligt utrymme åt arbetare och andra kategorier på samhällsstegen, i det politiska landskapet.

Det finns hjältar som slipper livslång korsfästelse fastän de levt ett liv utanför lagens råmärken. En av dem är en andra generationens invandrare som heter Paolo Roberto. År 2002 kandiderade Paolo på riksdagslistan i Stockholms läns valkrets Stockholms kommun. 2009-08-20 sade Paolo Roberto i Aftonbladet: Jag är väl ett tydligt exempel på att det går att vända ett liv som är uträknat.

Av Mona Sahlins 98 obetalda parkeringsböter gick 32 till kronofogden. Förutom blöjor och Toblerone handlade det också om svarta dagmammor, obetalda tv-licenser och körförbud på en obesiktigad bil som ändock registreras för ett par felparkeringar. Det är bara några exempel på vad man kan ha i bagaget och ändock bli statsminister.

Jan Emanuel Johansson är ytterligare ett exempel. Värstingen  som blev socialdemokratisk riksdagsman.

Att vara företrädare för ett parti som utger sig för att vara mera värda än andra kvalificerar också till fördelar gentemot andra. Det är skillnad på folk och folk.