Värdigt avslut

Årjängs beslutsfattare utmärker sig än en gång. För några år sedan förstördes torget som var ortens naturliga mötesplats och nu förvägras skoleleverna att få uppleva en högtidlig och speciell avslutning i kyrkan.

I Sunne finns en kristen friskola, vars avslutningar hålls i missionskyrkan. Finare och mer familjära tillställningar får man leta efter. Det bjuds på så mycket sång och glädje att man blir alldeles upprymd och glad ända in i själen. Jag önskar att alla barn finge uppleva den stämningen. Skolavslutningarna är ett minne för livet.

En gymnastikhall är ägnad att utöva idrott och bollspel i, vilket barnen gör varje vecka under läsåret. Därutöver är den alldeles för steril och tråkig för något så fint och efterlängtat som skolavslutningen.
Skola och kyrka har av tradition varit väl sammanflätad ända sedan allmän folkskola infördes 1842. Det var socknarna som stod för lokaler och anställning av lärare.

Tjänsten som kantor följde med med lärartjänsten på många håll ända tills för något decennium sedan. Skola och kyrka har som synes haft starka band med varandra i hundratals år.

Sverige är ett land med djupa kristna traditioner, alltsedan katolicismen utmanövrerade den hedniska tron, följt av Gustav Vasas införande av protestantismen. Det är våra barns arv och en del av svensk tradition och kultur.

Inte skall ateister och andra religiösa samfund få sätta dagordningen för våra barns upplevelser och minnen. Låt våra barn få sjunga ”Den blomstertid nu kommer” i rätt miljö.

Det är skillnad på folk och folk.

Att vara politiker är oftast inte förenligt med att tidigare i livet ha fått vandra på törnbeströdda stigar. Prövningar som gett insikt, förståelse och lärdom om att vi alla är olika med olika förutsättningar, vilket inte gör livet och en plats i samhället lika självklart för alla. Dessa erfarenheter borde mer än det mesta ses som en tillgång i det politiska livet.

En akademiker,  vetenskapligt skolad som talar med bravur,  får månne folk med sig och inger respekt inför motståndare och media. Viktigt för att vinna terräng i det politiska landskapet. Ett måste i den politiska debatten. 

Men en akademiker har också skygglappar som skymmer upplevd kunskap. Denne räds och undviker det som upplevs som obekant, vilket skapar behövligt utrymme åt arbetare och andra kategorier på samhällsstegen, i det politiska landskapet.

Det finns hjältar som slipper livslång korsfästelse fastän de levt ett liv utanför lagens råmärken. En av dem är en andra generationens invandrare som heter Paolo Roberto. År 2002 kandiderade Paolo på riksdagslistan i Stockholms läns valkrets Stockholms kommun. 2009-08-20 sade Paolo Roberto i Aftonbladet: Jag är väl ett tydligt exempel på att det går att vända ett liv som är uträknat.

Av Mona Sahlins 98 obetalda parkeringsböter gick 32 till kronofogden. Förutom blöjor och Toblerone handlade det också om svarta dagmammor, obetalda tv-licenser och körförbud på en obesiktigad bil som ändock registreras för ett par felparkeringar. Det är bara några exempel på vad man kan ha i bagaget och ändock bli statsminister.

Jan Emanuel Johansson är ytterligare ett exempel. Värstingen  som blev socialdemokratisk riksdagsman.

Att vara företrädare för ett parti som utger sig för att vara mera värda än andra kvalificerar också till fördelar gentemot andra. Det är skillnad på folk och folk.

Ensamkommande barn eller vuxna?

När debatten on de ensamkommande flyktngbarnen rasade som värst i min hemkommun Sunne, ”tvingades” partiföreträdare upp i talarstolen, som aldrig någonsin entrat den tidigare. Exempelvis gjorde både  Kd:s och Mp:s representanrer sin debut efter samordnad strategi från kommunledningen.  Nu skulle det markeras och visas avsky mot mig och Sverigedemokraterna. Kommunfullmäktige tog beslut om att ta emot fem ensamkommande flyktingbarn den 17:e december 2007.

I lokaltidningen Fryksdals-Bygden sågs ledare på ledare som handlade om Sverigedemokraternas motstånd mot de ”ensamkommande flyktingbarnen” och dess insändarsidor fylldes. Ledarna den 21/12, 28/12 2007 och den 11/1 2008 hade rubrikerna; ”När föraktet lyser igenom”, ”Gå ner i varv Runar Filper” och ”håll dig till ämnet Runar”

Sverigedemokraterna ensamma motsatte sig avtalet om att ta emot fem ensamkommande flyktingbarn, eftersom det oftast visat sig att det inte alls rör sig om barn. De hade redan då framkommit att i stort sett alla sade sig vara 17 år och komna från vissa länder, där människosmugglare satt i system att informera om hur man lättast kan få asylskäl och öka chansen för efterkommande anhöriga att få stanna som anhöriga till dessa ”barn”. Det handlade om så kallade ankarbarn.

Nu ansätter man Vellinges kommunalråd  å det grövsta genom att inte respektera de politiska beslut som fattats i Vellinge kommun. Kritikerna agerar respektlöst mot idén om det kommunala självstyret. Om grannkommunen Malmö kommun vill  ta emot fler ”ensamkommande flyktingbarn” borde de hysa in dem i bostäder eller boenden inom sin egen kommun, i stället för att ”köpa” ett vandrarhem i en grannkommun. Ett sådant kan näppeligen vara ämnat för sådan verksamhet.

I värmländska Sunne blev inte den solidariska tanken så som man tänkt sig. Efter ett år hade två av ”barnen” fått sin ålder ändrad av migrationsverket och således fått lämna Sunne, en hade försvunnit och gått under jorden och en hade flyttat till en annan ort i Sverige. Således fanns en kvar i Sunne efter ett år. Hur situationen ser ut i dag två år senare är jag inte uppdaterad på, men Vellinge har säkerligen alla skäl i världen till varför de inte vill hysa ”ensamkommande barn” i sin kommun.