Ensamkommande barn eller vuxna?

När debatten on de ensamkommande flyktngbarnen rasade som värst i min hemkommun Sunne, ”tvingades” partiföreträdare upp i talarstolen, som aldrig någonsin entrat den tidigare. Exempelvis gjorde både  Kd:s och Mp:s representanrer sin debut efter samordnad strategi från kommunledningen.  Nu skulle det markeras och visas avsky mot mig och Sverigedemokraterna. Kommunfullmäktige tog beslut om att ta emot fem ensamkommande flyktingbarn den 17:e december 2007.

I lokaltidningen Fryksdals-Bygden sågs ledare på ledare som handlade om Sverigedemokraternas motstånd mot de ”ensamkommande flyktingbarnen” och dess insändarsidor fylldes. Ledarna den 21/12, 28/12 2007 och den 11/1 2008 hade rubrikerna; ”När föraktet lyser igenom”, ”Gå ner i varv Runar Filper” och ”håll dig till ämnet Runar”

Sverigedemokraterna ensamma motsatte sig avtalet om att ta emot fem ensamkommande flyktingbarn, eftersom det oftast visat sig att det inte alls rör sig om barn. De hade redan då framkommit att i stort sett alla sade sig vara 17 år och komna från vissa länder, där människosmugglare satt i system att informera om hur man lättast kan få asylskäl och öka chansen för efterkommande anhöriga att få stanna som anhöriga till dessa ”barn”. Det handlade om så kallade ankarbarn.

Nu ansätter man Vellinges kommunalråd  å det grövsta genom att inte respektera de politiska beslut som fattats i Vellinge kommun. Kritikerna agerar respektlöst mot idén om det kommunala självstyret. Om grannkommunen Malmö kommun vill  ta emot fler ”ensamkommande flyktingbarn” borde de hysa in dem i bostäder eller boenden inom sin egen kommun, i stället för att ”köpa” ett vandrarhem i en grannkommun. Ett sådant kan näppeligen vara ämnat för sådan verksamhet.

I värmländska Sunne blev inte den solidariska tanken så som man tänkt sig. Efter ett år hade två av ”barnen” fått sin ålder ändrad av migrationsverket och således fått lämna Sunne, en hade försvunnit och gått under jorden och en hade flyttat till en annan ort i Sverige. Således fanns en kvar i Sunne efter ett år. Hur situationen ser ut i dag två år senare är jag inte uppdaterad på, men Vellinge har säkerligen alla skäl i världen till varför de inte vill hysa ”ensamkommande barn” i sin kommun.