Drabbade bygder och licensjakt

Vargjakten har skapat förstämning och ilska. Visst måste man förstå reaktionerna och kritiken. Men kom gärna med konkreta förslag och idéer om hur man skall komma till rätta med den överkoncentration av varg som förekommer i Värmland, Dalarna och andra delar av Svealand.

Det handlar inte om att utrota vargen eller utplåna stammens livskraft, utan helt och hållet om att skjuta av områden med för stor koncentration av varg.  Den stora utmaningen ligger i hur man skall kunna få en mera utspridd stam. Då skulle både människa och natur mycket väl kunna  handskas med både tre- och fyrahundra vargar. Men är andra regioner av vårat avlånga land beredda att hysa varg?  Det är i mångt och mycket en fråga om solidaritet med invånarna i de bygder som ser problematiken in på bara knutarna.

På lands- och glesbygd har människorna i generationer både ägt, brukat jord och avverkat skog. Man har fritt kunnat ströva på sina marker och släppt både boskap, tamdjur och barn ur sikte. Förstå dem om de nu känner oro, olust och rädsla när vargarna stryker kring gårdarna i allt större flockar.  Anledningen till att vargen inte är känd för angrepp på människor i Sverige beror helt och hållet på det ringa antal som funnits i landet sista århundrandet. Därför måste populationen varg hållas på en viss nivå genom licensjakt. Men visst vore det bästa om andra lösningar skulle komma till stånd.

NWT , SvD

Ett nytt våldsdåd i ett alltmer frågande Finland

Jag tror inte att våldsdåden och dödsskjutningarna som drabbat Finland är någon tillfällighet. Finländarna har under århundradena både lytt under, influerats och tagit intryck av det närbelägna Ryssland, lidit under krigen och upplevt interna motsättningar i exempelvis det finska inbördeskriget mellan de röda och de vita. Detta bör ha satt djupa spår i det finska medvetandet och präglat folkets mentalitet, i jämförelse med de skandinaviska folken i Norden.

Dödsskjutningarna är förvisso tendenser som tar sig uttryck genom nyhetsrapporteringar med liknande händelser ute i vida världen och vi är inte vaccinerade mot dessa tragedier i övriga Norden, men faktum kvarstår. Det finska samhället präglas av en annan hårdhet än det svenska, norska och danska. Den senaste tragedin i Espoo liknade inte de tidigare dåden i Myyrmanni, Jokela och Kauhajoki , då denna gärningsman inte var av finsk härkomst, utan var en invandrad person av muslimsk härkomst, av namnet att döma. Detta lär spä på den invandringspolitiska debatten i Finland, som inte lidit under samma våg av asylanter som övriga nordiska länder.

Den hårdhet som blivit alltmer verklighet i Sverige beror framför allt på krockar mellan olika normsystem; västerländska värderingar kontra österländska värderingar. Mina spontana reflektioner blir också till några spörsmål; Kommer de folkgrupper som idag välkomnas att tacka för vår forna gästrihet, den dag de är majoritetsbefolkning? Kommer dagens etniska svenskar att få göra avkall på både sin forna kultur och trygghet som kännetecknat den skandinaviska halvöns folk och samhälle? Kommer även Sverige att drabbas av liknande tragedier? Kommer vi att få uppleva självmordsbombare? Kommer vissa orter att helt övertas av andra folkgrupper? Jag ser med blandade känslor fram mot att få svar på vissa av dessa frågeställningar. Vissa svar anar vi redan och vissa kan vara stundande inom kort…

GP , DN